Det är alldeles, alldeles för mycket som händer just nu. Jag tror man kan beskriva set som att jag just nu, i livet, befinner mig mitt i stormens öga.
Och det är nu, mer än någonsin, som jag behöver människor runt om kring mig som är starka, glada och förnuftiga. Som ger mig styrka, och inte bara drar ner mig i deras egen skit hela tiden.
Resten rensas bort, en efter en, av den enkla anledningen att dom helt enkelt inte håller måttet.
På ett sätt är det skönt att rensa bort slummen. Men på ett annat sätt skrämmande. Dom är många, dom där energitjuvarna. Skrämmande många.
Meeeeen, det gör ingenting! Kvalitet går långt före kvantitet för mig! Jag är ingen Ullaredstjej, på något som helst sätt.
Tulles liv 